De tre veckor på SVT Dalarna

Hej på er!

Jag vill framställa min upplevelse när jag var programledare på Nyhetstecken under de tre veckorna. Det var tuffa men väldigt lärorika veckorna. Tidigare trodde jag att man inte behöva göra direktsändning alls, det räckte med att spela in under dagen och sända programmet senare på kvällen. Det var vad jag trodde hela tiden, tills Wilda rättade till min "vision". Jag tappade hakan och ville inte tro hennes ord! Med tiden förstod jag att Nyhetstecken är på direktsändning. När jag var på plats och skulle göra direktsändningen allra första gång. Jag var så överdrivet nervös, kämpade med att komma ihåg andas under sändningen. Processen innan sändningen var inte flytande eftersom allt var nytt och jag hade semestern precis innan, alltså jag kom tillbaka till "livet" direkt efter semestern. Vet inte om det var en bra idé eller inte. Veckorna gick. Pendlingen till Falun från Hjortnäs tog mig 1 timme. Så det blev 2 timmar varje dag. Skog, träd, blommor, älg och tokiga bilister. Jag var så uttråkad när jag körde bilen. Det var sällan kul att sitta bakom ratten och stirrade på vägen framför mig. Dagarna på SVT Dalarna gick verkligen fort för att jag jobbade non-stop! Wow. I början var det mycket stress på grund av massor nyheter om skogsbränderna dessutom jag var inte erfaren när det gäller att vara programledare på Nyhetstecken. Jag upplevde också en del press på mig själv, jag ville inte göra onödiga tabbar framför kameran eller tittare började lämna tråkiga kommentarer. 

Tre veckor har nått sitt slut. Jag började jobba igen på NingAB. Jag kände mig hemma. Jag är på rätt plats dock jag saknar såklart de folket på SVT Dalarna, de var så snälla och hjälpsamma när något gick snett!

 
Min första direktsändning!
 
Emma och jag, vi hade språkstöd innan direktsändningen. Det är mycket viktigt med språkstöd när man jobba med översättning!
 
Jag och Marja innan direktsändningen. Hon är redaktör på Nyhetstecken, en otrolig bra och samarbetsvilliga arbetskollega!