Min allra första semester
En stor frukost med ett rykande hett te och en sorglig bok.
Det är snart juli, maj och juni har runnit genom mina händer på ett par sekunder. Jag har min allra första semester. Jag dog nästan men överlevde. Det har varit ett tufft år men otroliga rikt! Jag tänker på dig.
Jag har skrivit i ett tidigare inlägg att jag har flyttat upp till Dalarna, skaffat ett fast jobb, hus att bo i med en ny hund. Vivvi har gått bort den 4 juni. Jag är besviken på dig som gav upp.
Daysi har utvecklats mycket på sist tiden! Jag är stolt över henne och det ska bli kul att få se henne utveckla ännu mer. Jag springer till dig.
Jag har hunnit besöka Härnösand och stannat där i två veckor. Undervisat och jobbat i två veckor. Det var kul och spännande dagar! Jag har hunnit besökt olika platser och träffat vänner. Det var så kul att få träffa de igen efter en lång tid. Jag snubblar...du struntar i mig och vänder om dig.
Några har skaffat hund, barn, tagit student och träffat en ny man eller rättare sagt en amerikansk man😉
När jag har träffat dem allihopa, jag insåg en sak och någon sade till mig också. Vi alla är vuxen. Vi har vuxit och blivit kvinnor. Jag log av tanken men också skärrad av den. Jag tittar ner mot skogsstig…barr sticker under mina knän.
Jag fyllde 23 år för två veckor sedan. Jag närmar mig till siffran 25. Sen det är siffran 30. Oj…tiden går framåt på riktig! Jag har upplevt vissa dagar stannat och klockan stått stilla. Nu det är bara ta i krage och leva ut livet! Jag har några projekt som jag måste verkligen avsluta innan nyåret är framför mina ögon! Jag tittar åt ditt håll, du försvinner långt bort mellan träden.
Hoppas ni har haft bra maj och juni månaderna!